Tacksamhet och lycka

Jag har svårt att finna orden för att beskriva hur otroligt glad jag är över att ha fått den fina ryggraden på bilden nedan. Min klasskompis från konstlinjen förra året har gjort den under skulpturlektionerna. Jag satt där och avundades hennes ryggrad som hon slet med och la ner all sin skaparkraft i. Tycker den säger så mycket, en ryggrad med förlängda kotor...

Ni ska veta att denna skulptur är gjord i en förlorad form, vilket innebär att hon först har gjort skulpturen i lera, sen gjort en gipsform på leran, därefter hällt i nytt gips i formen och sen ska man ta bort gipsformen med stämjärn och mycket tålamod. Därefter har hon målat den. Så det ligger många timmar bakom.

I torsdags kom hon in med denna på min lektion och sa att jag får den. Finare gåva än så kan man aldrig få, jag vet hur stolt hon är över den och hur mycket jobb hon lagt ner. Så nu står jag här och vet inte hur jag ska kunna gengälda den fina gåvan. Jag är så lycklig, inte bara för att det är en vacker present utan för det är en så stor handling för mig. Nu ska man inte värdesätta vänskap i saker utan jag värdesätter det i handlingen hon gjorde för mig. Att ge något till någon som man lagt ner hela sin själ i och som man själv är väldigt stolt över, det är stort! 

Lina håller jag på och peppar att hon ska våga satsa på konsten fullt ut. Hon är vädligt duktig och har ett formspråk och färgsättning som är riktigt bra.

Vi ska skriva ett kontrakt om ryggraden att om jag nån gång skulle vilja sälja den (för jag vet att hon kommer bli en framgångsrik konstnär) ska alla pengar gå till henne, inte för att jag nånsin skulle vilja sälja den, för jag är så stolt över den.

Jag är så otroligt glad att få ha henne som vän och vi har alltid så bra diskussioner och roligt tillsammans, en vän som man kan skratta och gråta med.

Några andra saker som fått flytta in här hemma är ett slagbord jag köpte på en stor loppis i Södertälje. Det ska målas om, men vet inte alls i vilken färg ännu.och den nya kudden är från Svanefors.

Tack än en gång Lina! 

Kram

Helena