Förmågan att sjunka ner...

 Nu blev jag sådär handlingsförlamad för några sekunder.... försöker smälta allt som händer... försöker luta mig bak några sekunder i kontorsstolen och låta allt sjunka in.

Det händer så mycket nu att jag inte själv hänger med riktigt.
Himlar vad kul allt é!

I fredags hörde en människa från ett riktigt kul projekt av sig och sa att jag hade kommit med! 

Var helt säker på att det var kört!

 

Sökte i somras till ett projekt och blev meddelad att jag inte kom med, men stod på reservlistan och sen vips... så hörde de av sig i fredags och sa att de fått en avbokning och frågade om jag ville vara med?

JAJAJAJAJA skrek jag i telefonen samtidigt som jag hoppade upp och ner! hon på andra sidan av luren skrattade åt min entusiasm och forstod mer än väl att jag såg fram emot det.

 

Likadant igår, ringer en annan människa och frågar om jag vill vara med på ditten och datten och lika entusiastiskt svarar jag JA. Även om jag denna gång satt ner och därför inte kunde hoppa glädjeskutt. Men kroppen rörde sig liksom spastiskt i glädjerus ändå....