Sidor

3/07/2013

Att hoppa utför stupet...


Idag är rubriken på svenska. Just för att jag behövde uttrycka mig på mitt modersmål idag.

Jag gjort något jag aldrig trodde jag skulle våga göra i hela mitt liv. När folk frågar hur det är att driva företag brukar jag beskriva det som att man hoppar utför stupet varje dag.
Varje dag är en ny utmaning och ett till steg i utvecklingen. Man gör massor av saker som man aldrig gjort förut och som man aldrig trodde att man överhuvudtaget skulle göra.
Det är jättekul! och superläskigt! Men det roligaste jag vet är att utvecklas... och idag var det dags... Dagen D. Den dagen jag aldrig trodde skulle komma.
Jag stod inför en grupp människor jag inte känner och höll en föreläsning. Att prata inför andra har varit något som jag lyckats undvika, genom att känna mig lite krasslig eller att gömma mig bakom någon annan.
På Universitetet var man tvungen att ha föredrag men jag lyckades dra mig ur det på något sett varje gång.
Gick till och med en utbildning som hette " Våga tala inför grupp" där samlades vi alla nervösa människor med diverse ticks. Inte hjälpte det, jag var fortfarande lika nervös.
De få gånger jag faktiskt lyckas berätta något inför en grupp, efter mycket övertalning... gjorde jag det blossande högröd, stammandes, fram en kort rad.

Men idag var jag redo att ta nästa steg i livet... det var jättekul och häftigt, spärrarna hade släppt, jag var inte lika orolig längre för vad folk skulle tänka. Jag var trygg i det jag pratade om, visst var jag lite nervös, det är man väl nästan alltid. Men jag kände mig som en annan Helena, en Helena som vuxit upp och blivit stor och äntligen vågat ta klivet.

Så detta var en stor dag för mig, en spärr släppte och nu ser jag fram emot att få stå och prata inför fler människor, längtar faktiskt redan tills nästa gång.

Tänk vad livet är förunderligt... och tänk så mycket man lär sig.

Vasen på bilden är gjord av en ölflaska som lindats med garn. Vill ni veta mer detaljerat hur man gör finner ni beskrivningen här i tidigare inlägg.

Detta får även bli mitt bidrag till Fabrikens tema plocka in våren... titta in där för inspirerande vackra vårbilder.

------------------------------------------

Today was a big day! The first time in my life that I actually held a lecture for a group of people. I have always been afraid of talking infront of people. But this time I just loved it!

If you want to make the type of vase as shown in the picture. You´ll find the instructions here in a previous post.

14 kommentarer:

  1. Heja! Vilket härligt inlägg. Grattis till nyvunnen insikt och utveckling. Tack för en rolig blogg också!
    //garderobenmin.blogspot.com

    SvaraRadera
  2. Härligt! JAg var med om ganska exakt samma sak för ett år sedan. Helt fantastiskt kändes det efter att hela mitt liv varit fullkomligt livrädd, men så plötsligt gick det bara :-)

    SvaraRadera
  3. Grattis till dig! Vilken udnerbar känsla det är när man tar klivet, gör något man egentligen inte vågar, och lyckas med det. OCh du kommer att lyckas igen, och igen, och igen...

    Jag har gått från den stammande, generade typen till att nästan älska att så på scenen och hålla låda. Så länge jag vet vad jag pratar om och är trygg i det.

    SvaraRadera
  4. Grattis! Det är en sån fantastisk känsla. Vet precis hur det känns. Gjort samma resa.
    Kram Maria

    SvaraRadera
  5. Härligt Helena! Jag gjorde en liknande grej i höstas, höll ett föredrag för ca 60 pers. Jag visste inte om jag verkligen skulle våga förrän i samma sekund som jag ställde mig på scen och faktiskt började prata. Precis som för dig så har det här varit något som jag gjort nästan allt för att undvika tidigare. Bravo till dig!!! Jag vet hur tufft det är och hur stolt man kan känna sig när man övermannat en rädsla. Kram!

    SvaraRadera
  6. Coolt!! Och grattis till dig att du vågade. Själv är jag heller ingen "fäöreläsningsperson" - jag håller mig till mindre formes (som workshops!) och då känner jag mig bekväm!

    SvaraRadera
  7. Tummen upp för att våga. Heja dig.

    SvaraRadera
  8. Visst är det spännande att vara egen-företagare.
    Jag har just avslutat min egen bokföring )som jag aldrig trodde att jag skulle klara av själv). Men jag gjorde det!

    Jag blir varm och glad när jag läser din text. Heja dig!!!
    u

    SvaraRadera
  9. Visst är det härligt att övervinna sina rädslor. I efterhand kan man ofta inte förstå hur man kunde vara så rädd tidigare. Grattis! Kram

    SvaraRadera
  10. Ja vad härligt :)
    Jag är också i en fas där jag gör någon nytt, knäna skallrar emellanåt och hoppet utför stupet kommer att ske under hösten :)
    Nyfiken som jag är så undrar jag vad du föreläste om?!
    Jag har också föreläsningar som ett av det roligaste jag kan göra, men nervös är jag alltid innan, men härligt är det :)

    Hälsningar
    AnnKatrin

    SvaraRadera
  11. Vad häftigt! Jag verkligen avskyr att tala inför grupp, det värsta med att plugga är den biten och jag hoppas jag inte behöver göra det igen, samtidigt som jag såklart önskar att jag inte tyckte att det var så jobbigt.

    SvaraRadera
  12. Vilken härlig känsla att våga och känna att det bär. Den där YES, jag kan känslan.


    Ha en skön söndagskväll // Lissen

    SvaraRadera

You make my day! Thanks for leaving a comment.