Igår var jag och Kent på Laleh, hon hade spelning på Cirkus... Vilken konsert! Det är något särskilt med personer som Laleh, man vill bara krama om henne, för hon utstrålar sådan värme och kärlek. Jag vet inte hur jag ska beskriva det, men vissa människor har det där konstnärliga extra, lugnet, lekfullheten och sån säkerhet när de befinner sig i sitt rätta element. Att som artist våga stå på en scen och bara lyssna på tystnaden eller lekfullt exprimentera med rösten är inte många som vågar, men Laleh gjorde det många gånger, utan att det kändes långsamt eller krystat, snarare naturligt och vackert.
Det var precis samma känsla när vi hade kläddesignern Anja Hynynen på besök i skolan. Hon var lugnet själv, inspirerande, hade otrolig materialkännedom och ett svenskt språk som var både fashinerande och vackert, det var som om hon sjöng när hon pratade.
Vissa människor sätter sig på näthinnan och jag blir glad bara jag tänker på Laleh och Anja, riktiga konstnärssjälar båda två!
Något annat som gör mig glad är era fina kommentarer om skjortan i tidigare inlägg. TACK!
Pressbild: laleh, lost army
Det var precis samma känsla när vi hade kläddesignern Anja Hynynen på besök i skolan. Hon var lugnet själv, inspirerande, hade otrolig materialkännedom och ett svenskt språk som var både fashinerande och vackert, det var som om hon sjöng när hon pratade.
Bild lånad från anjahynynen.com
Vissa människor sätter sig på näthinnan och jag blir glad bara jag tänker på Laleh och Anja, riktiga konstnärssjälar båda två!
Något annat som gör mig glad är era fina kommentarer om skjortan i tidigare inlägg. TACK!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
You make my day! Thanks for leaving a comment.